Världen och samhället har på många sätt radikalt förändrats sen FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs år 1948. Till de mer dramatiska förändringarna hör digitaliseringen av samhället. Digitaliseringen inverkar på rätten till privatliv, vilken inbegriper rätten till skydd av personuppgifter.
FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 12 att ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana angrepp.
Både FNs människorättskonventioner och de europeiska regelverken om mänskliga och grundläggande rättigheterna inbegriper rätten till skydd av privatliv. FN har utsett en specialrapportör som utreder hur användningen av nya teknologier och digitalsamhället inverkar på skyddet av privatlivet. EUs stadga om de grundläggande rättigheterna från år 2000 innehåller en separat artikel om skydd av personuppgifter och EU lagstiftning om skydd av personuppgifter är globalt sett det mest utvecklade regelverket.
Hur digitaliseringen inverkar på individens rättigheter är i många avseenden inte helt klart, till exempel hur den inverkar på beslutsprocesser som angår individen och hens möjligheter att hävda sin rätt i fall misstag sker eller informationen används för olovliga ändamål. En del grupper är mer utsatta om något går fel i en digitaliserad beslutsprocess, såsom funktionshindrade, ekonomiskt och socialt marginaliserade. Asylsökande och migranter är speciellt utsatta.
EUs byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har tittat närmare på hur användningen av digital information, inklusive biometrisk information, påverkar mänskliga rättigheter inom områdena för asyl, invandring, visum, inresa till landet och bekämpning av olovlig invandring. FRA bistår EUs institutioner och medlemsländer med rådgivning i frågor som rör grundläggande rättigheter. Att värna om mänskliga rättigheter när beslut om en persons framtid inom dessa områden tas borde vara en självklarhet, men av olika skäl är det inte alltid så.
EUs IT-system inom asyl-, visum- och gränsförvaltningen
Existerande IT-system inom EUs asyl-, visum- och gränsförvaltning är: Eurodac (European Dactyloscopy) som understöder tillämpningen av Dublin-systemet inom asylprocessen, VIS (Visa Information System) för utfärdandet av Schengen-visum och SIS (Schengen Information System) som används vid gräns- och poliskontroller. Nya system planeras: EES (Entry-Exit System) som skall registrera in- och utresa över EUs gränser – förordningen har redan antagits, ETIAS (European Travel Information and Authorisation System) är ett system för att kontrollera visum-fria besökare innan de anländer till gränskontrollen, och ECRIS-TCN (European Criminal Records Information System - third country nationals) utvidgar det europeiska informationssystemet för brottsregister till att gälla också tredjelandsmedborgare. Alla förutom ETIAS kan lagra fingeravtryck som ett säkert sätt att identifiera personen, och i framtiden kan också ansiktsigenkänning användas. Informationssystemen föreslås dessutom att bli driftskompatibla genom interoperabilitet. EUs lagstiftning om individens rätt till skydd av personuppgifter gäller naturligtvis.
Deklarationen för mänskliga rättigheter är ännu ytterst relevant. Effekterna av digitaliseringen inom dessa områden kan vara just godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, men kan också påverka rätten till likabehandling och icke-diskriminering vilka ingår i deklarationen för mänskliga rättigheter (Artikel 2 och 7). Också andra rättigheter påverkas, såsom rätten till personlig säkerhet (Artikel 3), förbudet mot grym, omänsklig eller förnedrande behandling (Artikel 5), rätten att söka asyl (Artikel 14) och rätten till domstolsprövning (Artikel 8). Rättigheterna i deklarationen om mänskliga rättigheter återges också i EU’s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Risker för att individens rättigheter kränks
EUs medlemsstater är skyldiga att registrera asylsökande och migranter som olovligt rest in i landet. Dessa personer har i sin tur en skyldighet att samarbeta med myndigheterna i registreringen av personuppgifterna och för att ge fingeravtryck. Men medlemsländernas registreringsskyldighet kan aldrig rättfärdiga brott mot mänskliga rättigheter, genom tvångsåtgärder och tagande i förvar. Asylsökande, migranter och flyktingjurister som FRA intervjuat berättade tyvärr om situationer när polisen brukat överdrivet våld i ett antal EU-länder. I värsta fall kan det handla om grym, omänsklig eller förnedrande behandling.
Ibland kan personen som skall registreras inte ge fingeravtryck på grund av skadade eller nötta fingertoppar. Viss typ av fysiskt arbete kan resultera i sådana skador. Sådana fall möts ofta med misstro från myndigheternas sida som misstänker att hen med avsikt skadat sina egna fingertoppar för att undvika registrering. Risken för att sådana personer diskrimineras när trovärdigheten av deras berättelse avgörs är uppenbar.
Vanliga medborgare kan ha svårt att begripa hur personlig information digitalt behandlas och används. För asylsökanden och migranter är det många gånger en verklig utmaning att förstå hur uppgifter som lagras i databaser kommer att användas i olika situationer i framtiden. I all synnerhet som informationen också kan användas för andra ändamål an de som databaserna ursprungligen avsetts för, vilket innebar en sammanblandning av migrations- och säkerhetsaspekter. EUs lagstiftning för existerande databaser har modifierats och lagförslagen för nya IT-system tillåter att EUs databaser systematiskt används för att spåra upp papperslösa immigranter och för att bekämpa grov brottslighet och terrorism. Myndigheternas skyldighet att agera transparent och tillgodose rätten till information bidrar till att trygga rätten till privatliv. Att systematiskt blanda ihop migration, asyl med säkerhetsfrågor kan resultera i indirekt diskriminering och har dessutom en negativ inverkan på hur samhället ser på dessa grupper.
Misstag i databehandlingen gällande asyl- och migrationsärenden sker relativt sällan, men kan uppstå när personuppgifter insamlas och matas in, inklusive misstag som rör biometrisk data. Både EUs institutioner och medlemsländerna själva medger att det existerar problem med icke-korrekt data och datakvalitet. Risken för misstag är störst när arbetsbördan är stor, som under 2015 när väldigt många asylsökande skulle registreras i EU.
Kvalitetsproblem angående biometrisk data kan i värsta fall leda till att fingeravtryck matchas med en helt annan person. På grund av slarv eller misstag kan fingeravtryck också referera till personuppgifter som tillhör en annan person. I sådana fall är det uppenbart att de beslut som fattas angående individen kan inkräkta på rätten till asyl, privat- och familjeliv, personlig säkerhet och leda till att personen godtyckligt anhålls.
Om ett felaktigt antagande beror på en falsk matchning av fingeravtryck har personen i fråga mycket få chanser att bestrida myndigheternas slutsatser. Flyktingrådgivare vandrar inte omkring med teknisk utrustning för att jämföra fingeravtryck i sina fickor! Personens tillgång till rättsskydd kränks.
Myndigheterna tenderar ofta att tro att personen i fråga med avsikt försökt dölja sin rätta identitet. Möjligheterna för den berörda personen att bestrida ett felaktigt antagande av myndigheterna kan vara väldigt begränsade eftersom asylsökande ofta inte har identitetsdokument. Även i de fall när personen i fråga faktiskt har förutsättningar att hävda sin rätt att få felaktiga uppgifter som lagrats i databaser korrigerade är detta svårt i praktiken. Förfarandena är komplicerade och byråkratiska, och ofta känner personerna i fråga inte till dem. Även om de tidigare informerats om möjligheterna att korrigera felaktiga data hade de då mer akuta och konkreta problem, och fäste inte uppmärksamhet vid detta. FRA har sagt att förfarandena för att begära rättelse borde förenklas och att specialiserad skolning för jurister om rätten att korrigera felaktiga uppgifter som lagrats i EUs informationssystem görs mer tillgänglig.
Det är av stor vikt att myndigheterna informerar personen i fråga på ett förståeligt sätt om alla syften med databehandlingen. Då ökar asylsökandens och migranters samarbetsvillighet, och risken för att situationer eskalerar och resulterar i bruk av våld kan undvikas.
Användandet av digital information öppnar upp för nya möjligheter när det gäller riskprofilering. Automatiserad behandling av data med hjälp av algoritmer kan användas för profileringsändamål. Risken for diskriminerande profilering uppstår om information om kön, etnicitet, eller religion används. Bland EUs databaser är det enbart lagförslaget for ETIAS som möjliggör automatiserad profilering genom användning av algoritmer som jämför lagrad data med särskilda riskindikatorer som tyder på risk för irreguljär migration, säkerhetsrisker eller hot mot folkhälsan. FRA har i sitt utlåtande om lagförslaget påvisat risken for diskriminerande profilering i detta sammanhang.
Möjligheter att stärka rättigheter i praktiken
Informationssystemen kan också stärka skyddet av mänskliga rättigheter. Uppenbarligen hindrar vetskapen om att en person är i behov av internationellt skydd myndigheterna från att vidta åtgärder som kunde resultera i utvisning. Användningen av informationssystem kan också öka möjligheterna att hitta barn som försvunnit från flyktingförläggningar. Vad som krävs är att varje barn som försvunnit rapporteras till polisen. Och att en lösning i barnets bästa utformas i samråd med barnets förmyndare och barnskyddsmyndigheterna när barnet hittats. Risken finns att försvunna barn faller offer för skrupulösa människohandlare, men ofta har de helt enkelt rest vidare till familj och vänner i andra medlemsländer.
Trender
Det tekniska myndighetsspråket gör det svårt att upptäcka riskerna för människorättskränkningar. Det ger också förträffliga möjligheter att medvetet dölja sådana risker. Det är därför ytterst angeläget att inse att asylsökanden och migranter är i en utsatt situation och att de i praktiken har mycket få möjligheter att hävda sin rätt om deras rättigheter kränkts som en följd av misstag i databaserna eller användning av lagrade uppgifter för olovliga ändamål.
Ann-Charlotte Nygård
Ann-Charlotte Nygård joined the EU Fundamental Rights Agency (FRA) as Programme Manager in 2011. She is a member of the Sector Asylum, Migration and Borders and her work focuses on the fundamental rights implications of the use of EU large-scale information systems and biometrics in the areas of borders, visa and asylum. FRA recently published the report "Under watchful eyes: biometrics, EU IT systems and fundamental rights" and has also issued several FRA opinions on legislative proposals by the European Commission in these fields, as well as other publications. She has previously worked on fundamental rights aspects in the context of return and rights of irregular migrants. Before she joined the FRA she worked at the International Centre for Migration Policy Development (ICMPD).
